Den lilla världen

Jag har den stora turen att åka buss minst 2 gånger om dagen med 2 olika linjer.
Dels 474 från Gustavsberg till Slussen och sedan 144 från Gullmarsplan till årsta, där jag jobbar. Och sen hela vägen tillbaka.

En sak som jag har tänkt på under en tid är hur man sjunker in i en "egen värld" när man bussas.

Här sitter, bokstavligen talat, en busslast med personer som mer eller mindre vegeterar sig igenom en resa. Man lyssnar på sin MP3 med musik eller ljudbok, man löser suddokko (eller hur det stavas) och man arbetar på sin dator. Fast dator och suddokku kanske inte räknas som att "vegetera"?

Det man inte gör är att titta ut genom fönstret eller talar med sina medpassagerare.

Hur gjorde man förr?
Jag är nu så till åren kommna så jag minns att bussar förr skramlade mycket mer och stoppades genom att man drog i ett vågrät snöre som satt på väggen ovanför fönstren.

Men jag har inget minne av att man "vegeterade" så som man gör idag. Jag vill minnas att jag i alla fall tittade mycket mer på naturen och la märke till saker än jag gör idag. Idag tillhör jag den delen av "bussen" som drar ner luvan, fäller upp kapuschongen och pluggar i MP3 med en bok för att sedan soma ifrån allt och vakna upp lagom en eller två hållplatser innan min hållplats. Så ja, jag är en syndare.
Fast det är skönt att sitta med öronsnäckor (utan musik), mössan på och luvan djupt neddragen och sova.
Men snart är det dax för våren, snart är det vintersolstånd och ljuset kommer åter!
Då kan man titta på naturen och se förändrignarna ske.
Snart är mörkret borta!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Igår var det fin fint, idag är det blää

Skyddsrum

Balanskonstnär